Livet och döden

Konstig rubrik, men det beror nog på att jag just nu känner mig mer död än levande.
I`m depressed. Så nere i brunnen som man kan bli. Tappar jag taget om dom hala stenarna så faller jag i vattnet och drunknar.

Det är två månader sen jag förmådde mig skriva ett inlägg. Det tar emot nu också....allt tar emot, jag kan inte, vill inte, orkar inte, törs inte osv.
Jag tycker livet är orättvist. Nog om den skiten.

Vill i alla fall berätta om min resa till England. Längtade så efter D att jag måste hälsa på. Han fyllde år i April och då passade vi på att åka till Manchester för att fira honom. 22 år och ser redan ut som en "äkta" engelsk gentleman.

I sex dagar fick jag uppleva försommar och en otrolig blomsterprakt, medans snön fortfarande låg i drivor här hemma. Jag fällde några tårar på planet hem, för jag ville stanna hos D.
Manchester är största staden efter London med 2,5 millioner invånare. Vad jag inte visste om den staden var att den bombades så sent som 1996 och reparationer efter detta pågår fortfarande i centrum.
Det fanns inte en papperskorg i hela stadskärnan pga. risken för terrordåd (bombgömma) Små farbröder med soptunnor på hjul gick runt och ville man kasta skräp var det bara att leta upp en "sopgubbe"

Textilindustrin var väl det som var störst i Manchester förr. Det var en stor industristad. Vi var på ett industrimuseum som var så stort och med så många hus att vi såg nog bara en fjärdedel.
Jag ville helst av allt tagit med mig en av de stora tygpackar som fanns där för visning. Skulle tro att dom vägde runt hundra kilo styck och det var otroligt fina tyger med färger och tryck så man nästan blev matt.

Lite bilder därifrån. Det är maskiner som bearbetar bomullen och stämplar som användes till fina tyger.

Jag tog massor av bilder, men många blev som vanligt inte så bra.
Naturligtvis gick vi på hemmamatch (fotboll) den dagen D fyllde år. Det var så overkligt så jag undrar fortfarande om det hänt. Jag gillar inte fotboll, men själva upplevelsen i sig var makalös. 75320 inlösta. Gissa om man lättade från stolen när det blev mål?
Lite bilder kan jag bjuda på.           Old Traffordarenan.

Vi glömde öronpropparna hemma så D:s flickvän 

stoppade papperstussar i öronen.....såg ganska kul ut.

     

Vi var i en park en bit från där D bor. Helt otroligt vad det blommade där. Rododendron (felstavat?)
blommade för fullt och sista bilden är tagen på D:s gata alldeles innan deras hus.

  På det här hotellet (Midland hotel) träffades Mr Charles Stewart Rolls och 

Mr Frederick Henry Royce första gången i början av 1900-talet.
  1904 grundades Rolls Royce och en av herrarna levde inte så länge efter det. 

    Rolls dog 12 juli 1910, då han störtade med sitt plan i England 

och blev då den förste engelske pilot som dött i ett flyghaveri.

Royce däremot fick suga på "bilkaramellen" ända till 1933.

I entrén till hotellet finns de båda herrarna förevigade
på väggen, men nu har det tillkommit två "gubbar" till.

Två bilder till en speciell person med
en förkärlek för symaskiner.

Det var en klädbutik som skyltade med 160 gamla symaskiner
Skithäftigt!

Oj vad långt det här inlägget blev. 

Jag har mer att skriva, men nöjer mig med detta idag.
Få se om jag klarar att skriva i morron också. 

Vi ska på husvisning i kväll, så det kan bli intressant.

En bild till innan jag avslutar. Det är barn som badar i
en fontän på torget i Manchester 10 April 2011

See you later!

Tråkigt och långsamt

Vilken trist titel på ett inlägg ;o)
Det tråkiga är att mina gulsmycken är borta. Jag hade lagt ut dom på tradera för det var armband jag aldrig använde. Såg det fina i att sälja dom så jag fick pengar till att hälsa på min son i England.
Sen jag mätt och fotat sakerna så satte jag in tre annonser på tradera. Allt blev sålt och när jag skulle skicka grejorna så var dom borta.....och då menar jag verkligen borta. Det var så fruktansvärt PINSAMT och jaa..jag kan inte hitta ord för hur jag känner. Vi har letat genom hela huset från soppåsar i hela soptunnan och pappersinsamling till minsta kaffekopp. I skåp och lådor under dukar, i skor och fickor, i filter i tvätt och tumlare, jaaa...det finns inget mer att leta i. DOM ÄR BORTA!

Nu sitter jag här utan smycken och utan pengar. Klart man blir lessen.

Jag har samtidigt med sökandet kämpat med transportstyrelsen för att skynda på J:s körkortstillstånd, men där är det kört.
Han började en yrkesutbildning i Februari och ingen sa något att något var fel. En dag kom han hem och berättade att han inte fick vara kvar på skolan eftersom han inte fått sitt tillstånd. Jag ringde transportstyrelsen
och dom sa att ett läkarintyg saknades, det fanns bara det ordinarie intyget, men J måste ha ett särskilt. VARFÖR har ingen sagt detta TIDIGARE?
Nu sitter vi i en taskig sits. J får inte fortsätta skolan, utan måste börja om senare, transportstyrelsen har snorkfröken jobbande där och då går det extra långsamt. Våran läkare har snabbt faxat ett intyg till dom, men sen ska deras läkare titta på det och avgöra om tillståndes beviljas. Jamen HUR SVÅRT SKA DET VA? VA......VA? Jag är riktigt förbannad på alla som inte kan kläcka ur sig såna här saker innan det är för sent.

Jag vill inte vara med på allt helvete längre, kan ingen ta över?
Nu har jag vräkt ur mig lite skit och inte känns det bättre för det, tror minsann jag ska anlita en synsk metalldetektor, då borde väl armbanden komma fram.
Beträffande transportstyrelsen så får det väl bli  terror av något slag.

Dagens bild får bli min nygifta dotter med familj (bebben också)

Om man sitter med mormor kan hjälmen behövas....dom lär sig fort ;o)

Ses sen!

Helgen som gått........

Har varit tuff på många sätt. Jag har varit på scrapmara både Lördag och Söndag, vilket känns i kroppen fortfarande. Frösö handtryck har haft utförsäljning av sina underbara tyger och där skulle jag ju också vara med. Det blev en jättehög med tyger, men jag har inte fotat dom än. Idag har jag även uppdaterat andra bloggen med lite bilder från förra veckan     http://boaspyssel.blogspot.com/ 

Jag vill utveckla mina tankar till handling, vilket inte alltid är så lätt. Om ni tittar på bilderna jag gjort så förstår ni att det här är något som skulle vara perfekt i rehab av utbrända. Man kan bara fokusera på det man gör just NU, vilket är det svåraste för en utbränd. Tankarna fladdrar som fjärilar vid ett vattenfall.

Tänk om jag fick ha kurser så fler kunde sprida "kluddet" vidare och ta in det i rehbiliteringen av sönderstressade människor.


Ses sen `å kram

Frösö Handtryck

Jag är stolt att ha en så fantastisk textilgud så nära mig. Deras tyger är så fina.
Frösö handtryck har under många år hållit till 2 mil ovanför stan. Nu i April flyttar de tillbaka till Frösön
och de är tillbaka där de började en gång i tiden.

I veckan fick de Elle interiörs pris för årets textil på möbelmässan i Stockholm.
Därmed representerar dom Sverige i den internationella tävlingen i Milano i April. Vi håller tummarna.

Jag har samlat på mig en hel del tyger från Frösö handtryck. Eftersom dom har fabriksförsäljning så kan man göra fina fynd ibland. Några gånger har jag köpt tyg till gardiner med väldigt liten nedsättning och den normala prisbilden är 4-500:-/m  men kvaliteten är ibland avgörande. Dom gardinerna har jag använt i 8 år utan ens en tendens till blekning av solen.



För några år sen så köpte jag före jul en tygbit på 3 meter som jag sydde julduk av. Den kostade bara 75:-/m
Fynd? joooo!

Ses sen folks!

 

Broarne "inredning för egensinniga"

Jag såg att Broarne lottade ut en så fin väska. Naturligtvis vill jag vinna den och länkar mer än gärna till en så mysig affär. Nu har jag beställt lite linnetyger att sy kläder av, så snart blir det lilla julafton när paketet kommer. Det är så varje gång jag får paket från Broarne. Att det är för egensinniga kan jag hålla med om :)

Jovisst.......jag skulle också tala om vad skönt det är att vara hemma igen.

Ses sen!

Händelser i Uppsala

Njaa....här har väl inte varit mycket till händelser, men jag har i alla fall varit till doktorn och skrivits ut. Den gamla diagnosen är ett minne blott, min CRPS existerar inte.
Tyvärr vet dom inte vad som orsakar mina konstiga symtom. Någon annan neurologisk sjukdom och eventuellt en förträngning i ryggmärgen är den troliga orsaken. Alltså nya utredningar och vidare ovetskap om läget.
Så långt är allt OK.....jag är så glad att slippa CRPS:en.

Nu åker jag strax till Arlanda och vidare hem. Ska bara äta lite lunch först.

Ses sen!

Bredbandsförlust i veckan

Så jävla typiskt när jag för en gångs skull verkligen ville blogga varje dag. I måndags funkade det, men då "hann" jag inte. Tisdag hade allt försvunnit....ja uppkopplingen alltså. Sen var jag utan och utan och utan...tills jag kom på att kanske det inte fanns pengar på kortet. Räddare blev naturligtvis H som laddade på kortet med en veckas surf. Nu är det tydligen inte så mycket, så det lär gå åt tills i morron när jag åker hem.
Telia har nog stulit en vecka av mig eller så har det bara dragits bort.

Veckan har varit fullspäckad. Hittills har jag varit på totalt 10 olika undersökningar. Det enda som dom hittills funnit konstigt är att inga nervsignaler går fram till muskeln som går mitt ner i ryggen.
Det kan man leva utan?.....eller?
Jag ska ha "utvecklingssamtal" i morron. Sen åker jag hem med flight 271. Veckan har gått fort och jag har haft hemlängtan......vet inte när jag hade det sist.
Här på sjukhuset får man åka truck till alla undersökningar man ska på. Jag fick reda på att den som uppfann passagerartruckarna hade nyss gått i pension, och att dom inte finns på något annat sjukhus. Det är 12 heltidsanställda som skjutsar patienter och även saker mellan avdelningarna hela dagarna.
Något mer onödigt vetande om sjukhuset har jag så klart tagit reda på. Det första byggdes i mitten på 1800-talet och används fortfarande, men inte till patienter utan för administration. Husen är K-märkta.
De behöver bygga mer här, men området är fullt så då måste dom riva gamla delar.
Nog om detta.

Skönt att komma hem i morron......................kramar och  sköt om er!      SES SEN!

Alla mina älskade

Jag har saknat D sen han åkte tillbaka till England. Så mycket att hjärtat kunde ha slitits ur kroppen. Nu har det värsta lagt sig och livet går vidare.

Det är klart jag saknar barnbarn också. I går kväll pratade vi på skype och hon sjunger och busar. Det är jätteskoj när det finns såna möjligheter. 

Nästa Måndag ska jag till Uppsala en vecka. Jag ska läggas in på akademiska för en stor neurologisk undersökning. Det är inte så många funktioner som är som dom ska.

Då får jag se om dom hittar vad som är fel och om det finns något att göra för att förbättra det hela.

Som det är nu så finns inget varken lindrande eller bot.

Jag har lovat att blogga varje dag från nästa Måndag.....få se hur det går. Kanske det funkar bättre när jag inte är hemma.

Finns det skönare djur än marsvin? Just nu är jag svinvakt till B:s marsvin. Dom ska vara här tills på Onsdag. Pratar gör dom hela tiden.....skriker när jag tar fram salladen och hämtar hö.

Här är några bilder från England i somras.....bara för att jag längtar så efter sommaren.

Bilderna har D tagit.

Kramar till er alla        Ses sen!

Vilka tillfällen det ges i Sverige

I höstas när jag var och plockade trattkantareller, så hittade jag denna lilla by. Tänk att få bo i ett tillfälle.
Det måste vara underbart.
Tillfällen ges ju lite då och då, men att alltid vara i ett tillfälle det slår nog allt.

 

Ses sen!

BB

Då har ordet BB fått en ny innebörd för mig. BAD BLOGGER.

Säger ju allt angående mitt bloggande. Jag har lovat mig själv att bli lite mera skärpt vad det gäller uppdateringar, men nu har det sett mörkt ut....både här och ute.

Jag har varit i Luleå en vecka igen. Det är plågsamt att inte få vara nära barnbarn. Snart är det jul och då kommer älskade H med lilla familjen hem några dagar. Hem kommer också lika älskade D från England.

Det skulle vara kul med en lika internationell jul i år som i fjol. Då var många länder representerade och jag tyckte det var kul. Min "adoptivson" K från Österrike var hemma ifjol, men i år vet jag inte om han kommer.

Alla mina äkta barn kommer i alla fall hem.

Det har redan varit pepparkaksbak och snö finns det.......jag längtar lite till jul.

Ses sen!