Livet och döden

Konstig rubrik, men det beror nog på att jag just nu känner mig mer död än levande.
I`m depressed. Så nere i brunnen som man kan bli. Tappar jag taget om dom hala stenarna så faller jag i vattnet och drunknar.

Det är två månader sen jag förmådde mig skriva ett inlägg. Det tar emot nu också....allt tar emot, jag kan inte, vill inte, orkar inte, törs inte osv.
Jag tycker livet är orättvist. Nog om den skiten.

Vill i alla fall berätta om min resa till England. Längtade så efter D att jag måste hälsa på. Han fyllde år i April och då passade vi på att åka till Manchester för att fira honom. 22 år och ser redan ut som en "äkta" engelsk gentleman.

I sex dagar fick jag uppleva försommar och en otrolig blomsterprakt, medans snön fortfarande låg i drivor här hemma. Jag fällde några tårar på planet hem, för jag ville stanna hos D.
Manchester är största staden efter London med 2,5 millioner invånare. Vad jag inte visste om den staden var att den bombades så sent som 1996 och reparationer efter detta pågår fortfarande i centrum.
Det fanns inte en papperskorg i hela stadskärnan pga. risken för terrordåd (bombgömma) Små farbröder med soptunnor på hjul gick runt och ville man kasta skräp var det bara att leta upp en "sopgubbe"

Textilindustrin var väl det som var störst i Manchester förr. Det var en stor industristad. Vi var på ett industrimuseum som var så stort och med så många hus att vi såg nog bara en fjärdedel.
Jag ville helst av allt tagit med mig en av de stora tygpackar som fanns där för visning. Skulle tro att dom vägde runt hundra kilo styck och det var otroligt fina tyger med färger och tryck så man nästan blev matt.

Lite bilder därifrån. Det är maskiner som bearbetar bomullen och stämplar som användes till fina tyger.

Jag tog massor av bilder, men många blev som vanligt inte så bra.
Naturligtvis gick vi på hemmamatch (fotboll) den dagen D fyllde år. Det var så overkligt så jag undrar fortfarande om det hänt. Jag gillar inte fotboll, men själva upplevelsen i sig var makalös. 75320 inlösta. Gissa om man lättade från stolen när det blev mål?
Lite bilder kan jag bjuda på.           Old Traffordarenan.

Vi glömde öronpropparna hemma så D:s flickvän 

stoppade papperstussar i öronen.....såg ganska kul ut.

     

Vi var i en park en bit från där D bor. Helt otroligt vad det blommade där. Rododendron (felstavat?)
blommade för fullt och sista bilden är tagen på D:s gata alldeles innan deras hus.

  På det här hotellet (Midland hotel) träffades Mr Charles Stewart Rolls och 

Mr Frederick Henry Royce första gången i början av 1900-talet.
  1904 grundades Rolls Royce och en av herrarna levde inte så länge efter det. 

    Rolls dog 12 juli 1910, då han störtade med sitt plan i England 

och blev då den förste engelske pilot som dött i ett flyghaveri.

Royce däremot fick suga på "bilkaramellen" ända till 1933.

I entrén till hotellet finns de båda herrarna förevigade
på väggen, men nu har det tillkommit två "gubbar" till.

Två bilder till en speciell person med
en förkärlek för symaskiner.

Det var en klädbutik som skyltade med 160 gamla symaskiner
Skithäftigt!

Oj vad långt det här inlägget blev. 

Jag har mer att skriva, men nöjer mig med detta idag.
Få se om jag klarar att skriva i morron också. 

Vi ska på husvisning i kväll, så det kan bli intressant.

En bild till innan jag avslutar. Det är barn som badar i
en fontän på torget i Manchester 10 April 2011

See you later!